En del av Vi som är Järla är förbundets slogan "alla är olika - olika är bra"
Filmen inspelad under Landslagets Sommarfotbollsskola 2015.

Tack till alla medverkande spelare och ledare! Ni visar att det är OK att vara den man är, alla är välkomna!


"Vi som är Järla" möter Rami Shaaban

Han drömde aldrig om att bli proffs när han var pojke eller tonåring. Han råkade bara älska att spela fotboll med sina kompisar i Nacka.

Det var mycket fotboll i bland. Lite mindre fotboll i perioder.

Rättesnöret var länge att ha kul. Att aldrig spela under tvång och för tuffa krav, om inte lusten fanns. Han har slutat, för att börja om när lockelsen blivit för stark.

Alltid försökt vara i balans - med sig själv och med sin familj - och hållit hårt på sin egen integritet och övertygelse.

Ungefär så har Rami Shaabans satsning på fotbollen sett ut.

En satsning tog honom hela vägen från breddklubbarna Fisksätra och Järla IF till landslaget, utmärkelsen årets målvakt och spel i Champions League - och sedan tillbaka hem till Nacka.

 

Rami Shaaban, 40, är Järla IF:s mest kända och framgångsrika profil.

Han är därmed också en naturlig och självklar start på klubbens ambition att bli bättre på att visa och påminna oss själva om vilka vi är - vi som är Järla. 

Den ideella idrottsrörelsen bygger på frivilliga insatser och passion. De flesta gör stordåd i det tysta, brinner för sin sport, bygger klubbhus, fostrar barn och ungdomar, schemalägger planer, plåstrar om knän, pumpar bollar. För att de vill och för att de kan.

För de flesta räcker tillfredsställelsen över att få leda och vara förebilder för unga människor, och i gengäld få inblick i deras värld och därmed själva få möjlighet att utvecklas.

För andra lockar gemenskapen, att ha kul, att få utlopp för sitt fotbollsälskande i en tillåtande miljö, bland likasinnade.

Alla dessa eldsjälar - 132 ledare, åtta styrelseledamöter och två anställda - gör det möjligt för 799 aktiva fotbollspelare att utöva sin sport i Järla IF i dag. Spelare, ledare, eldsjälar - vi som är Järla.

Hur kan då en av fotbollens stora stjärnor vara viktig att lyfta fram allra först?

Jo, det är rätt så enkelt. 

Rami Shaaban kommer från denna miljö och han har återvänt hit. Han är faktiskt en produkt av den, om man vill använda modern beskrivning. Under de viktiga utvecklingsåren var Järla hans klubb och fotbollshem och här styrde han själv över sitt fotbollsöde. När han lämnade klubben fortsatte han ut i världen och blev så småningom en fotbollsstjärna.

Men det började i Fisksätra och fortsatte i Järla från han var tio år och hamnade bland massa fotbollskillar i skolan i Ektorp. De spelade i det ena av klubbens P75-lag.

- För mig var det ett jättesteg att går från Fisksätra till Järla, det blev en helt annan kvalitet på fotbollen. I Fisksätra var jag en stjärna, här i Järla blev jag en i mängden och det gillade jag, att få träna på samma villkor. Min tid i Järla var fantastisk, kompisarna och alla resorna till Dalecarlia.

Rami Shaaban blev kvar i klubben i sex år. Då gick han till Nacka FF men hamnade i farmarlaget Saltsjöbaden eftersom han inte tog en ordinarie plats. De stora fotbollsframgångarna låg ännu ett par år framåt i tiden. Tills dess fortsatte breddidrottande och hans egna erfarenheter gör att han i dag inte tvekar att stå bakom Järlas djupa breddtanke.

Han kallar Järlas filosofi för sund och därför spelar alla hans tre söner i klubben, trots att akademilag öppnat dörren och välkomnat den äldsta sonen. Även om Rami Shaaban är öppen för att det kan finnas saker som är bra även med elitsatsningar (”för vissa kan det kanske passa bättre”), vänder han sig framför allt emot den tidiga uppdelningen och utslagningen och tron på att det skulle vara kört om man inte slagit igenom tidigt.

- För mig fungerade det, att få utvecklas senare, i min egen takt, och att få göra en massa saker på vägen. Framgång handlar mer om vad du har för inställning och vad du har för karaktär än elitsatsningar. De diskussionerna har jag mycket med min äldsta son. Det viktigaste är att glädjen är med länge. Jag tror att många hamnar fel för att de inte är så sugna när det blir jobbigt eller för att många föräldrar tyvärr indirekt tvingar sina barn, och det går bara till en viss gräns.

Rami Shaaban höll alltså länge på med andra sporter än fotboll och han är fortfarande övertygad om att det bara är fördelar med det. Målvakt blev han först som 15-åring.

- Jag spelade hockey i Nacka och bandy i Gustavsberg tills jag var 20 år, det gick att kombinera. Jag tror att det är bra med en allsidig träning och det var lite därför jag plockade bort min son från Hammarby, där det var väldigt mycket fotboll. När han hamnade i elitgruppen las det på ytterligare pass på Bosön och då blev det för mycket till slut. Som 11-åring levde han samma liv som jag levde när jag var som bäst i Arsenal, och han åkte till träning med helt andra killar än kompisarna. Allt socialt och spontant liv försvann. I dag i Järla kan han hänga hur länge han vill på planen med sina kompisar och det var ju den glädjen med fotboll som jag kommer i håg, och jag vill inte att han ska tappa glädjen.

Rami Shaaban strävade som ung fotbollskille aldrig efter att bli fotbollsproffs. Han fattade till och med ett moget och övervägt beslut att sluta helt med fotboll, när han lirade division tre och fyra-fotboll i Saltis. Han valde i stället att flytta till sin pappas hemland Egypten för att studera.

Han ville prova något nytt.

Men det höll inte så länge att hålla sig borta från fotbollen.

- Det är ju så med livet, när man inte har något, då saknar men det. Jag saknade fotbollen och bestämde mig för att satsa och se hur långt den kunde ta mig. Jag hade inte något specifikt mål, jag skulle bara ge det en chans, på mina villkor. Jag gav mig tusan på att köra och byggdes upp som både människa och fotbollsspelare av att se hur det var i Egypten där folk levde under mycket tuffare omständigheter. Jag gick från att träna två kvällar i veckan till att plötsligt träna 5-6 dagar i veckan som ett proffs. Armbågarna blödde och det gjorde ont i hela kroppen efter träningarna. Det var den största omställningen jag varit med om fotbollsmässigt. Det går inte alls att jämföra med flytten från Djurgården till Arsenal.

Tillbaka i Nacka efter året i Egypten, var han en helt annan fotbollsspelare. Starkare, både som spelare och människa. Han märkte det själv och det gjorde andra också.

Succé i Nacka FF, vidare till Djurgården och Arsenal för spel i premier league, champions league och landslaget. Han har spelat i VM, blivit cupmästare i Norge och två gånger valts till årets målvakt på fotbollsgalan.

Men det kom också motgångar.

Efter det svåra benbrottet i Arsenal återtog han aldrig platsen som förstemålvakt. Efter några år i England och Norge skrev han kontrakt med Hammarby 2008. Förväntningarna var enorma. Det kändes som om hela klubbens framgångar vilade på Rami Shaabans axlar.

Då skadade han knät, pressen var enorm och han utsågs orättvist till en dyr syndabock.

Efter det kom Rami Shaaban aldrig tillbaka till sin ursprungliga nivå. Det var en tuff tid. Men  den knäckte honom inte och i dag känner han enbart tacksamhet för vad fotbollen gett honom.

- Jag är lyckligt lottad som har fått vara med om min fotbollskarriär, att fått spela VM och idag är mina minnen positiva. Jag har spelat champions league och premier league och fått känna på toppen. När vi spelade VM i Tyskland var min son och min mamma där och det var stort.

Tre år har gått sedan han lämnade Hammarby och fotbollskarriären.

Men än i dag spelar fotbollen en rätt stor del i hans liv. Han driver ett bolag som hjälper fotbollsspelare att förvalta sina pengar, sönerna spelar i Järla och han besöker Nacka IP tre-fyra gånger i veckan. Han känner sig hemma i de kvarteren, bor bara någon kilometer från planerna, minns alla timmar han själv tillbringat där.

- Mina föräldrar var närvarande när jag var liten och det har jag tagit med mig och jag vill vara med pojkarna och se dem och visa intresse för de dom gillar. Men jag kommer inte bestämma åt dem att de ska spela fotboll!

Ännu har han inte känt att han är redo att kliva in som ledare.

- Hoppar jag på något vet jag att det krävs engagemang och tid och energi och min tjej jobbar kvällar och helger så jag måste finnas till hemma. Jag behöver landa lite först innan jag kan ta på mig ett lag. Just nu är jag helt upptagen med att bara hänga med i sönernas utveckling, det händer ju så mycket. Och jag vill hinna att se alla tre spela, inte välja ett av deras tre lag.



Camilla Norström

 
Stolta Sponsorer
Bingo Stockholm - Alla hallar