Vi använder Cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt.
Skriv i gästboken
Gästbok: 100-årsminnen
Kenth Svensson Pajen
2015-04-28 13:42
Jag var med och spelade finalen som Johnny Dollar refererar till. Vi ledde med 1-0 och dom fick en straff som jag hade räddat om inte mitt finger hade gått av.Vid full tid var ställningen oavgjord och vi förlorade på straffar. Ante fick ta över efter mig och gjorde ett bra jobb, dessvärre förlorade vi på straffar. Ante var en bra kompis som jag spelade både fotboll och ishockey med.
Ola
2015-03-11 00:50
@Johnny Dollar. Anders Ante Wallman lever och frodas än idag. Han har för bara ett par veckor sedan gått i pension från Nacka Brandförsvar. Även med honom har den gamla järlaprofilen Thomas "Burken" Lundgren (också brandman) precis gått i pension. Så imorgon den 11/3 - 15 så kommer vi ha en avtackning för två av de största legenderna inom Nacka Brandförsvar, det känns otroligt sorgligt att de två profilerna kommer att gå hem. På senare år så har Ante kämpat med ett knä vilket till slut lett till att byta knäled helt och hållet. Men han håller humöret uppe och är och har alltid varit en guldklimp på brandkåren. Thomas å sin sida har haft en tuff cancersjukdom men lyckats kämpa sig igenom den vilket är beundransvärt. Vidare värt att nämna är att Björn Hansson även han brandman och gammal profil i järlas fotbollslag gick bort förra året efter en längre tids cancersjukdom.
Johnny Dollar
2014-08-23 00:06
Jag minns Ante Wallman i Järlaträffen 1971(?). Han var idolen och den man ville bli som liten 9-åring. Tror Järla förlorade i finalen det året och laget var det bästa Järla nånsin hade i Järlaträffen. Jag undrar hur Ante har det nu. Det är 43 år sen. Jag hoppas han har det bra.
Roberto Gonzalo
2014-07-14 00:49
(forts) ...hette Appiani i efternamn) samt den brittiske spelaren med de fantastiska nickningarna, Steve Baker. Jag minns den avgörande matchen för spel i div 3 då Steve avgjorde med ett ”nickskott” från ungefär straffpunkten, så hård att den verkligen ”strutade” nätet bakom målvakten. Själv fick jag som U-19 spelare möjlighet att spela 2-3 matcher i reservserien innan jag i la av med fotbollen på den nivån. Nåväl det var en lång berättelse men en mycket liten bit av Järla IF:s historia. Jag vill avsluta med att tacka alla jag under dessa år fick äran att dela ett gemensamt stort fotbollsintresse med, både spelare och ledare och jag önskar er alla nuvarande medlemmar och klubben ett jättegrattis till 100 års jubileum och jag hoppas ni får ett riktigt trevligt firande i september.
Roberto Gonzalo
2014-07-14 00:48
(Forts) ...som min entusiasm för fotbollen började svalna, så stor blev besvikelsen. De sista säsongerna i Järla blev sådär. Från 1978 började vi att splittras. Som många andra ungdomar i den åldern, börjar både studier, arbete och värnplikt samt övrigt i vuxenlivet ”knacka på” och livets allvar börjar på riktigt. Många spelade ishockey och satsade på det istället. Härvid kan jag nämna att i pojklagsåren fick jag äran att spela tillsammans med två sedermera framgångsrika hockeyspelare i Djurgårdens IF och en av dem i Tre Kronor nämligen: Jörgen Holmberg och Jens Öhling. Jörgen var en riktig bolltrollare men Jensa var en komplett fotbollsspelare. Hade han satsat på fotbollen skulle jag inte blivit förvånad om han blivit både landslagsspelare och proffs. Under mina år i Järla IF fick jag också uppleva många matcher från läktaren då dåtidens herrlag kämpade och lyckades gå upp i div 3. Jag minns därvid den temperamentsfulle forwarden ”Appi” (han hade italienska föräldrar och hette Appia
2014-07-14 00:46
(Fortsättning från föregående): ....och markerande mittback), efter en brytning, fick med mig bollen och drev den fram till en position strax innanför mittcirkeln. Jag skymtade att Micke, vår center, (minns inte hans efternamn så här närmare 40 år senare) var på språng och fick iväg en lång passning till honom. Micke som senare kom att spela i Järla IF:s herrlag, var erkänd mycket snabb och efter en 30-40 m rusning nätade han in bollen. Vi fortsatte spela mycket bra och jag vill minnas att det var en av de bästa matcherna vi spelat som pojklag. Känslan att spela bra och dominera känner säkert många igen sig i. På samma sätt som känslan av den tyngd som faller över en då man i slutminuterna tyvärr får en straff emot sig och förlorar matchen. Vilket tyvärr var det som inträffade. Besvikelsen var stor hos oss alla och jag minns att jag grät otröstligt. Jag tror att det var då jag också insåg att jag aldrig mer skulle få uppleva någonting liknande och jag tror nog det också var där som mi
Roberto Gonzalo
2014-07-14 00:45
Fortsättning från föregående: Turneringen spelades som två grupper med 5 lag i varje där gruppspelet spelades, måndag och tisdag, uppehåll onsdag och sedan torsdag och fredag. På lördagen möttes sedan match om 3-10 plats samt semifinaler (1:an i grupp A mot 2:an i grupp B och tvärtom) och där minns jag att vi vann och tror därför att vi slutade sämst 7:a. match om 3:e pris och finalen spelades på söndagen. Den mest minnesvärda matchen för mig i alla fall blev den sista i gruppspelet mot Eskilstuna. Matchen var betydelsefull för GAIS, då en seger för oss skulle innebära att de tog semifinalplatsen. Hela deras trupp satt på gamla Nacka IP:s läktare och en mer ljudlig egen hejaklapp har jag aldrig fått uppleva efter den matchen. Matchen som spelades på gamla Nacka IP:s gräs, började bra. Jag minns inte om vi tog ledningen eller kvitterade men jag minns att jag från min markerande innerbacks position (på den tiden var det vanligt att spela med mittbackarna förskjutna i djupled med libero
Roberto Gonzalo
2014-07-14 00:43
Forts från föregående: Speltekniskt var vi tyvärr underlägsna mot de stora elitsatsande klubbarna. Så 1977 var det åter dags att spela i grupp 2. Men den sommaren väntade istället det som blivit mitt främsta fotbollsupplevelse som spelare, ”Järlaträffen”, Elitungdomsturneringen. En hel veckas fotboll i slutet av sommarlovet. Vackert väder och duktiga unga fotbollsspelare. Många är de allsvenska spelare under 70 och 80-talet som spelat i Järlaträffen. Till den turneringen förstärktes vi av några spelare från P-63 och deras tränare, Hans Nordvall som var något duktigare på fotbollstaktik än Henry och fick förtroende att leda oss med Henry som biträde. Jag minns att de noggranna förberedelserna med eget träningsläger, en utökad lagledarstab med matrelförvaltare och egen lagmassör samt hela stämmningen runt turneringen, höjde oss allihopa. Jag minns att vi gjorde bra och jämna matcher mot sådana lag som GAIS och Kalmar FF och vi vann en match i grundspelet, men jag minns inte mot vilka
Roberto Gonzalo
2014-07-14 00:40
Jag minns min tid som pojk-/ungdomslagspelare i Järla IF 1975-1980 som mina roligaste ”Fotbollsår” som aktiv spelare. Jag fick förmånen att börja spela i Järla IF, P-62-1, 1975 och laget spelade då i St: Erikscupens i grupp 2. Vi vann serien de året men förlorade i åttondelen vill jag minnas. Någon final på Stockholms Stadion blev det i alla fall inte. Men seriesegern innebar att vi året efter, 1976, fick spela i Elitserien mot dåtidens främsta Stockholmslag i åldersklass 1962: AIK, Djurgården, Hammarby, och Brommapojkarna m.fl. På den tiden var Elitserien i ”Sanktan” den enda gruppen i varje åldersklass som spelades som ”riktig serie” med både hemma och bortamatch mot alla lag. Inför de året fick vi ny tränare i den ”legendariske” Henry Carlsson. Henry var välkänd för sina tuffa konditionsuppbyggande försäsongsträningar utan boll i skogarna runt Nyckelviken och det behövdes minsann om vi skulle hålla oss kvar i Elitserien. Men tyvärr räcker det inte bara med bra kondition i fotboll.
Jalmar Carlson
2014-05-06 14:56
Jag minns Järlas, som man trodde då, sista match. Det var seriefinal i div IV mellersta, Järla mot Älta, en oktoberlördag 1990. Eftersom Järla IF, Boo FF och Saltsjöbadens IF redan beslutat att de tre lagens representationslag skulel heta Nacka FF nästa säsong visste många i laget att det var lite av sista kvällen med gänget. Att det dessutom var derby mot (den tidens ärkerival) Älta, som var rätt vassa, samt att många av spelarna i båda lagen gick, eller hade just avslutat skolan på Nacka gymnasium gjorde matchen speciell. För mig personligen var det lite märkligt eftersom jag arbetade som sportreporter på Nacka Värmdö Posten under den tiden. Om Älta hade vunnit matchen hade de gått upp i trean. Om det blev oavgjort skulle Ekerö gått om både Järla och Älta. Och om Järla vann skulel nya Järla, alltså Nacka FF gå upp. Matche slutade 3-0, Roger Johansson gjorde två mål, Mårten Forsell ett. Och märkligt nog: undertecknad, killen som var mer reporter än fotbollsspelare, stod för det förl
Marlene Yngve fd tränare P02
2014-03-30 22:42
Det har blivit lite av en tradition för P02 att starta vårsäsongen med Boys Spring cup I Djursholm. Första året var 2012. Det var osäkert om cupen skulle kunna sätta i gång. Planerna låg täckta med snö och det var kallt. Den blev av, och vi hade två lag med. Innan cupen hade vi haft en helg med snack om "fair play" och vad det innebär. Killarna i P02 har nog fått höra det rätt ofta, och vi har medvetet vart rätt så ihärdiga med att prata om detta. Killarna kämpade på i regn och kyla, de visade en bra laganda och flera ledare från andra lag berömde våra killar för att de var så justa. Så fort en av de andra lagets spelare gjorde sig illa var de där och frågade hur det gick. Inga klagomål mot domare eller sina egna lagkompisar. Det var en minnesvärd cup, som slutade med att vi dessutom vann B-finalen.
2014-03-21 16:17
Här samlar vi Järlaminnen för framtiden. Har du varit spelare, ledare eller förälder i Järla? Eller är du det nu? Välkommen att dela med dig av minnen på och omkring fotbollsplanen. Stort som smått, dråpliga situationer och stolta segrar – allt är välkommet. Skriv på!

 
Stolta Sponsorer
https://www.svenskaspel.se/grasroten
Bingo Stockholm - Alla hallar